It's not what it seems, but it is. Timothy where have you been, she cried in the kitchen to let you go.

Det känns lite som om vi sitter fast, gör samma sak vecka efter vecka och säger samma saker varje dag. Jag tror nog jag brukar vara ganska nöjd med det och så kommer det till en punkt då jag vill ha något mer och på någotvis har jag alltid fått det. Det har alltid blivit så bra. Ni vet jag vill att någonting ska hända nu, alltså verkligen NU och jag vill att det ska vara bra och jag vill att jag ska kunna känna hur bra det är och hur hösten ännu en gång lever upp till sitt rykte, fortfarande förtjänar min respekt. Att jag ska känna att jag har ett Hösthjärta som kanske aldrig vara varmare eller kallare än såhär och att jag har det precis innanför bröstkorgen, alltid. 

På onsdag åker storebror ifrån mig och jag vet redan nu att jag kommer sakna honom så jag tror jag ska dö, jag känner det. Det kommer bli ett långt år. Han kommer antagligen ha the time of his life och jag vet ingen som förtjänar det bättre än min bror, det kommer bli tomt här utan honom.

Vädret visar mig ingen sympati alls, varför regnar det inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0