Markusevangeliet 1:9 "Den här stan är ägnad dig. Alla gator hånar mig."

Jag gick ut och gick i höstkvällen, fyrtiofem hela minuter blev det. Jag hade hoppats på mer, det finns inget mer frustrerande än kvällar som den här. Ni vet då man inte orkar någonting och så känner man sig bara ensam fast det kanske är massor med folk omkring. Det kan liksom inte hjälpas. Ikväll är jag hopplös.


Promenaden var fin, jovisst men vad finns kvar att se i en stad där man bott i sjutton hela år en lördagskväll då det mesta känns ganska snett? Jag visste inte vart jag skulle gå för ingenstans var dit jag ville komma och jag kände att staden blir nog inte mindre än vad den är just precis nu. Jag behöver en större stad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0