Demon days / Demon dagar

Jag åkte buss ifrån stora staden idag och emellan alla fjortonåriga pojkar och flickor i gråa mjukisbyxor så försvann jag. Mest för att jag inte ville lyssna på hur många gånger de ramlat med moppen, och hur mycket de drack i helgen. Enough said eller vad tycker ni?


Såklart regnade det och jag satt och funderade med huvudet i ett rus av hösten, för det har verkligen blåst och varit kyligt hela dagen. Jag tycker om det, och jag kan inte låta bli att tänka på allting man inte hade tid att tänka på under sommaren. Man hör ju så mycket om den, sommaren alltså och ja den är alltid speciell. Alla somrar är olika och har sin charm och det händer alltid en massa roligt och sådär, men det sägs nästan aldrig någonting som man kommer ihåg när den väl är slut. Jag kan räkna dom där gångerna på en hand, det är helt sant. Jag menar inte som att säga att man tycker om någon eller sådär. Jag menar saker man tycker låter fina i sig, kanske är dom ärliga eller helt oväntade och spontana, och kanske är det just därför som man vet att man aldrig glömmer dom.


En höst för många år sen så pratade Jag och en för mig då ganska okänd person om ett band vi tyckte om, eller i alla fall en låt och vi pratade om väder och regn. Så helt out of the blue säger människan som numera är en av mina bästa vänner något, som var så rakt ifrån hjärtat att jag svär på att jag kunde se vener uppmed väggarna.     


"Ifrån det att jag hörde den första gången så lyssnade jag på den en hel dag igenom och det regnade hela tiden. Sen på kvällen så bara det slutade helt plötsligt och det var nog därför. Eller ja...kanske inte, men du vet."


ser ni dom?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0