Tristan&Isolde

Jag vet att jag har nämnt det här för er innan men sättet jag blir berörd av alla böcker jag läser och filmer jag ser är helt sjukt. Allting rör mig. Jag kan gå och fundera över en viss händelse eller en hel historia i flera veckor. I det här fallet gäller det Tristan och Isolde. Jag har läst böcker om dom, om hur drottningen av Irland la en kärleksbrygd i vinet och så drack Tristan det istället för Isoldes trolovande och så vips blev dom hopplöst förälskade vid ett minst sagt dåligt valt tillfälle då Isolde ska gifta sig osvosvosv. Men det var längesen jag läste om dom och då rörde det mig inte ens i ryggen.

Idag såg jag filmen om Tristan och Isolde och herregud. Jag visste att det skulle bli såhär, har tänkt se den massor med gånger men som sagt, jag visste att jag inte skulle kunna sluta tänka på dom och hur fruktansvärd hela historien är (speciellt filmversionen då dom tagit bort delen om kärleksbrydgen och det är riktig kärlek som inte är framtrollad).
Det är jobbigt, vemodigt och fantastiskt.
Tristan&Isolde

Bulletproof

A shit jag fegade ur. Skulle skriva ett inlägg om hur jag inte saknar min bästa kompis ifrån när jag var asliten och hur hennes mamma var elak. Och att jag kommit på detta då vi tittade på diabilder hemma hos Gittan och det var bilder på mig och min vän. Men jag chickade ur. Tänk om hon är den enda person som läser denna blogg? (vad är sannolikheten för det egentligen?) Så jag struntar i det.

Genesis

Önskelista 2010;
  • Mer kreativitet
  • Förmågan att hålla huvudet högre
  • och att gå rakare i ryggen
Genesis

Sister, i'm a poet

Det verkar som att jag till våren (i januari) blir konst och bild student på universitetet. Liksom efter att jag klickat i mitt "ja" och klickade på sänd så kändes det bra. Det gör det fortfarande. Så det är något bra.
Det snöar sago-snö ute nu. Alltså så forsar det inte ner utan det är stora flingor som singlar ner. Sakta sakta. Nästan första gången vi får sådan snö och inte såndär vräkig. Vrääääääääk.
'
Blir så förundrad över hur dum jag var när jag var mindre egentligen. Läste Marilyn Mansons självbiografi, blev äcklad, kände förakt för att han ska framstå som så smart men läser man fattar man att även han som människa haft val och han har valt fel gång på gång på gång. Inte smart. Dum. Men av någon anledning blev jag ändå förundrad. Dumma lilla Kajsa kan jag tänka nu men det som satt sig mest när jag läst den är att han nämner typ tjugotusenmiljonerdrilljarder gånger om hur mycket han hatar The Smiths och Morrissey. Vem bryr sig?

glasäpplen

Jösses vad mycket är bra just nu, jag tittar på mina favorit serier när de nya avsnitten släpps och jag älskar allt soundtrack, vill bara ladda ner allting. Blir så cought up i handlingen att jag glömmer att blinka och får ont i ögonen men det gör inget för det är alltid något sorgligt som händer i slutet så då gråter jag en skvätt och känner hur det värker i hjärtat och gråter en skvätt till efter att avsnittet är slut för att det är så skönt att få gråta ibland utan att vara ledsen för sin egen skull. Vara ledsen för Elena och Stefan och Damon, Meredith och McDreamy, Sookie och Bill (fast jag inte gillar Bill och det är säsongsuppehåll).

På jobbet lyssnar vi på Musikhjälpen och jag tycker Jason Diakité är så himla skön, och jag kan inte fatta hur mycket julkort folk faktiskt skickar. Trodde liksom alla skickade mail nu för tiden men idag jobbade jag ifrån 1 till halv 11 ikväll. Konstant julkort. Fattar ni hur mycket julkort det är? Skönast var när jag öppnade ett stort kuvert och det satt en lapp på det översta julkortet och det stod
"Goddag, jag har sorterat korten efter postnummer och boxkod, God jul på dig!"
söta fina tant, Inger hette hon. Tänk om alla var så gulliga och satte lappar på julkorten och sorterade dom hemma? Tyvärr hjälpte detta mig inget eftersom vi först sorterar efter storlek, men det värmde att hon hade ansträngt sig. Tant Ingrid. Nu undrar ni säker hur jag vet att det var en tant, jo hon hade skrivit allting i skrivstil med en linjal under, ni fattar så att det inte skulle bli snett. Jag vet ingen under 60 som gör det.
'
Nästa vecka kommer bli så otroligt bra då;
  • Emil slutar skolan och får jullov (vilket betyder mys till 100%)
  • Vigge kommer hem ifrån skolan långt bort
  • Det är julhelg
  • Förhoppningsvis ska jag också träffa Cilla&Malin
Låttips; Siren Song -Bat for Lashes (Den är så fin så jag ryser, jag brukar liksom inte gilla fina låtar, tycker det är jobbigt att lyssna på men dethär DET är något annat.)
Låttips 2; Help I'm alive - Metric
Skivtips; Contra - Vampire weekend
ps. Joker, jag saknar dig.

Indestructable

Elgiganten måste ha den mest ointresserade och ignoranta personalen någonsin. Dom har ljugit för mig två gånger och verkar inte bry sig det minsta om hur dom behandlar sina kunder. Hade jag jobbat i en affär och varit den som svarat på kundmail så hade jag skämts ihjäl mig om jag sett att två av mina kollegor ljugit för en kund och jag hade inte bara bett om ursäkt femtusen gånger utan jag hade även sett till att fixa det kunden bett om istället för att säga "vänligen vänta ett par dagar innan du hör av dig igen"

VARFÖR SKA JAG VÄNLIGEN VÄNTA NÄR DOM OVÄNLIGEN LJUGIT?
Idag har jag jobbat första dagen på posten, det gick bra och det funkar absolut. Sen att Cissilou jobbar där också nu är bara en bonus, hon och Joss är så bra tillsammans :*
Låttips; Indestructable - Robyn

Spotify-lista

Kom på att jag skulle göra en spotify-lista med musik som jag lyssnade på när jag var mindre och sen bara ta mig all den tid som den skulle ta och lyssna på och bara sitta och lyssna. Så det gjorde jag och i tell you det kändes så konstigt. Allting är huller om buller ingen röd tråd någonstans och då kommer jag på (pling) att det var ju precis så jag var då.

PÅ tal om HIM, har inte lyssnat på deras nya platta (eller någon av deras skivor de senaste typ tre åren) men fick syn på deras nyaste albumcover och jisses jag tycker det ser spännande ut. Dock tvivlar jag på om musiken på plattan är lika spännande.
Screamworks; Love in theory and Practice

Pepparkaks(huset)stallet

Idag har jag och Emil bakat vårat årliga pepparkakshus, fast detta året blev det ett stall. Dock skulle det blivit ett hus men framdelen gick sönder :( Blev fint ändå, min man kan konsten att dekorera må jag säga :)
HusBaby
Jag

SOMETHING GOOD CAN WORK

yäääää
Kolla vem som inte chickade ur och gissa vem som fått jobb under jul?
Herregud ja, det är jag.
Låttips, Something good can work.

BOKLISTA

De böcker jag läst de senaste fyra månaderna som alla varit BRA:
Dead until dark
Living dead in dallas
Club dead
Dead to the world
Dead as a doornail
All together dead
From dead to worse
Dead and gone
Dead in the family
Marked
Chosen
Betrayed
Untamed
Hunted
A touch of dead
Through the looking glass
After the quake
Scott Pilgrim's precious life
Scott Pilgrim vs. the world
Scott Pilgrim & the infinite sadness
Scott Pilgrim gets it together
Scott Pilgrim vs. the universe
Scott Pilgrims finest hour
The Notebook (för 348324803480 gången)
listan fortsätter men jag kan verkligen inte ta mig för att läsa färdigt den tredje boken i millennium (stavning?) triologin. Känns inte intressant för fem öre. Nu har jag iallafall satt ögonen i John Ajvide Lindqvists "Hantering av odöda". Han är minsann min favorit ibland svenska författare.

inget ljus utan mörker, jag står i mitten nu

Studenten har gjort mig till en ensam och en dessutom ganska arg människa.

Jag söker jobb på jobb på jobb som jag inte får. Vilket gör att självförtroendet jag byggt upp hela livet liksom krymper och jag hoppas ni inte vet hur det känns för det är fruktansvärt. Att bli osäker över saker som innan varit klara. Jag vet liksom inte ens vad jag vill ha på mig för kläder på morgonen för att jag känner inte som att jag passar i något medan jag innan kunde ta på mig precis vad som helst och känna att det var bra. Jag passar måtten bättre nu men ändå passar kläderna inte alls. Det är utmattande.
Nästan allting är utmattande, att ha någon som säger att jag aldrig gör något på dagarna, att gå på körlektion och läraren inte kommer ihåg att vi kört tillsammans innan och kallar mig för Hanna och Mimmi hela lektionen och sen dessutom klagar på att jag kör för nära kanten när jag inte gör det, Att gå och hoppas på att få alla jobb jag söker och sen inte får något, att tvivla på mig själv.
Hade jag inte haft min prins hade jag nog inte klarat det.

Svart, vitt och allt däremellan. Årets bästa skiva, har aldrig varit med om något liknande.

Den här staden är död, låt oss måla den röd.
Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir.
På en öde perrong står en kub i betong,
ingen ser vad det står men den sägs vara fin.
Vi blir trampade på men vi fortsätter gå,
ingen vet vad det är men vi bär våra ärr.
Den här staden är död, låt oss måla den röd.
Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.♥

Something good can work

Jag läser så mycket böcker. Jag fullkomlig slukar böcker, det är underbart. Vill läsa alla bra böcker i hela världen, vill ha som ett eget bibliotek hemma där jag kan vraka och välja som jag vill.

Vet inte om det är någon annan som känner som jag men ibland har jag svårt att skilja på om jag läst något eller om jag faktiskt varit med om det själv. Samma sak om jag drömmer något så får jag ofta för mig att det faktiskt har hänt tills jag liksom kommer till det ögonblick då jag måste fundera över situationen och efter mycket om och men fram till att det antingen var en bok eller en dröm och alltså inte är deja vu.
Känner mig som vanligt vilsen på "vad ska jag göra nu" - planet och ännu en gång kommit fram till att det är bara att chansa. Liksom jag hade ingen som helst aning om att jag faktiskt har en skaplig sångröst och att jag skulle älska att gå musikprogrammet och lära mig att inte bara lyssna på musik utan även att känna musik om jag inte fått för mig att jag skulle söka. Bara sådär out of the blue kom jag på det. Och var jag inte livrädd på ansökningsdagen? Jo. Jag kommer ihåg att jag var så fruktansvärt rädd att jag inte kom ihåg att jag sett någon av de som sen blev min klass under hela ansökningsdagen när dom in fact satt i samma rum som mig. Varenda en. Hade jag inte chansat hade jag aldrig hittat den delen av mig själv och nu känner jag att jag vill bara chansa och chansa och chansa.
Men vad är det jag ska chansa på?

paper planes


  • Japanska är numer avslutad i den mening att jag inte har fler lektioner (men tentor det kommer tack vare att jag och Joss vart helt fel ute och missade de två vi skulle haft i tisdags)
  • Körkortet behöver jag hjälp med, liksom teori dubbelvteeff. Det är så tråkigt med teori så jag liksom känner för att strunta i hela grejen. Men det ska jag inte.
  • Jag behöver något att läsa. Det kan vara vad som helst så länge som det inte handlar om andra världskriget eller någon som är sjuk. Känns som alla böcker folk tipsar om är om just det. Var i bokhandeln häromdagen och hon tipsade mig om säkert 10 böcker, alla om antingen andra världskriget, någon som är sjuk eller helt enkelt någon som är sjuk under andra världskriget. Jag är inte intresserad av att gråta när jag läser, det ska vara något jag kan ta vara på utan att känna mig helt skärrad efteråt. Men det verkar vara lite på temat nu att skriva sorgliga självbiografier.
  • Justin Timberlake, var är du?

i bet that you look good on the dancefloor

Du&Jag
Hjärta.

Winter winds

Idag har jag varit på Sahlgrenska sjukhuset för att göra hörseltest och kolla mitt öra som jag haft lock i nu i snart ett helt år. Kan ni tänka er det? Att ha lock för örat i ett helt år, trehundrasextiofem dagar? kan ni det?
Jag har varit hos läkaren exakt elva gånger för mitt öra under det senaste året. Det tog mig nio gånger för att de skulle förstå att jag behövde komma till en specialist. Nio gånger innan dom tog mig på allvar, ska jag vara ärlig tror jag inte dom gjorde det ens då utan gav mig den där remissen bara för att få slippa mig. Så vart jag på Sahlgrenska i somras och då skickade dom hem mig för dom "glömt" säga att jag skulle sluta med medicinen jag fått innan dess och gav mig en tid nu i oktober. Det var liksom som dom inte brydde sig om att jag faktiskt har ont av detta.
Idag tänkte jag att nu får det vara nog, idag ska ni berätta för mig vad det är för fel på mitt öra. Idag ska vara sista dagen som jag måste ha öronproppar när jag åker buss, idag ska vara sista gången jag måste be min älskling sänka ner tv:n jättelågt, idag ska vara sista gången som jag måste säga nej ifall någon frågar mig ifall jag vill med ut.
Det skulle varit sista gången.
Vet ni hur förnedrande det känns att som nittonåring behöva ha med sig sin mamma in till doktorn för att bli tagen på allvar?
Vet ni hur förnedrande det känns att som nittonåring behöva ha med sig sin mamma in till doktorn för att bli tagen på allvar och sen inte bli det iallafall?
Tydligen så ska jag gå med lock för örat och ta min näsmedicin fast jag får ont i halsen av den och vara nöjd med det för jag har väldigt fin hörsel och inte fören jag blir jättesjuk så vill man ta sig en ordentlig titt. Ska man alltså behöva gå och önska att man ska bli sjuk för att få lite hjälp?

Hang with me

Varje gång någon läser min blogg (vilket vill säga inte så ofta) så vill jag att ni som vet hur jag ser ut, ni ska tänka på mig och hur jag ser ut när jag verkligen funderar. Om ni tänker efter så kan ni nog se mig i erat huvud och hur jag ser ut när jag tänker på något riktigt mycket. Ni som inte vet hur jag ser ut, tänk rödhårig, grönögd, knäna upp under hakan, fötterna i kors och fundersam. Jag tror ni kan få fram någon sorts bild iallafall. Denna bild i erat huvud är då jag.

Vill att alla ska se detta framför sig nu när ni läser resten. Ingen aning om varför men gör det bara.

Jag är så himlans väldigt trött på att inte veta vad jag vill bli nu när jag ska börja bli stor. Har förklarat innan att jag varken känner mig eller tycker jag ser ut som mina nitton år. Det har varit nitton fina år, nästan hela tiden iallafall. Och då funderar jag, är det därför jag inte ser äldre ut? man brukar ju säga "Hon ser ut som sju svåra år" alltså att hon ser sliten ut, kanske lite äldre än hon faktiskt är.

Jag har inte haft något svårt ÅR, än mindre SJU svåra år. Månader möjligtvis. Är det då så att inga svåra år ger ingen större förändring i åldrandet? Jag fattar ju självfallet att det inte är så men... Jag funderar så ofta på vad jag vill bli som jag sa innan och jag ändrar mig hela tiden. Tänker ibland att jag skulle vilja bli en konsthistoria lärare, undrar vilken typ av lärare jag skulle vilja vara då. Den som tycker att alla i klassen måste svara på frågor även om man märker att vissa kanske är osäkra och helst inte vill eller om jag låter vissa slippa för att jag vet att då kan dom känna sig säkra på min lektion och jag ler åt just dom efter lektionen och det får dom att tycka om mig. Eller ska jag vara sträng och ge avdrag på proven ifall dom skriver fel på någonfråga och sen vägra ta disskuionen efteråt? Vara världens snällaste mot alla men säga ifrån ordentligt om någon bråkar med mig? Skulle jag vara rolig? Kanske. Skulle jag ge massor med läxor? Nej jag tror inte det. Skulle jag visa milslånga powerpoint? Kanske. Skulle dom tycka det var kul att komma på min lektion? Jag hoppas det. Skulle dom tycka om mig? Jag vet inte.

Ibland tänker jag att jag minsann vill starta ett internetföretag om säljer fina kläder och att alla vill handla på min hemsida. Skulle jag höja priset på kläderna om sidan blev jättepopulär? Nä.
Vad för sorts kläder skulle det vara, liksom söta gulliga kläder eller vill jag ha någon bisarr blandning som typ söta kläder blandade med ulltofflor? Bara gubbkäppar och BH:ar?
Jag skulle nog göra designen på hemsidan helt själv iallafall och lämna ett telefonnummer där man kan ringa och ställa frågor om kläderna och på det nummret skulle jag svara aldeles själv för att visa att jag bryr mig om mina kunder och att jag uppskattar att dom valt att handla just på min hemsida.

Oftast så tänker jag att ikväll ska jag skriva världens bästa låt som någonsin gjorts och alla kommer att älska den och jag kommer att bli jättestor, och vips så har jag gått ifrån lilla Kajsa till välkända stora awesome Kajsa. Bara sådär. Och jag skulle säga som alla "jag vill ha ett privatliv också, så jag pratar inte om det med er i pressen" och jag skulle köpa grejer till alla jag tycker om och jag skulle ge bort en massa till välgörenhet. För det är det jag undrar mest, vad ska jag med alla pengarna till? Egentligen inget att fundera över eftersom jag nu inte har skrivit världens bästa låt och inte har någon större summa pengar. Men jag skulle vilja skriva världens bästa låt.

Nu när jag tänker efter behöver det inte ens vara världens bästa. Jag nöjer mig om bara några tycker om den.

För att prata om något annat så har jag klippt mig igen, yes jag tog av en bit till. Vet inte när min rädsla för frisörer släppte men jag tror att minuten då man börjar slappna av och läsa en tidning istället för att titta hur hon klipper dig det är då du är redo för att klippa den där extra biten. Jag har väl inte klippt den extra biten än men jag är på god väg.

Hoppas jag inte chickar ur.


gubben i lådan

Tycker jag förstår mycket japanska bara för att ha pluggat det i tre veckor. Alla andra i gruppen ligger alltid fem steg före men jag är nöjd för jag fattar mer än vad jag trodde. Kommer nog aldrig komma ikapp dock. Mer vem bryr sig, jag är nöjd med mig själv.

Hösten har kommit som om någon slagit på den med en knapp. Det har blivit så kallt så fort, ena dagen sommarjacka och ballerinaskor nästa vinterjacka och kängor. Vad är det som händer? Gillar hur alla går loss och släpper låtar och skivor som om dom hållt kreativiteten inom sig sen dom föddes och bara väntat på just det här. Det är så det känns i allting jag hör. Förstår mig på allting jag tar mig för att leta upp och lyssna på, det är helt sjukt det är som att ett ljus gått upp för mig på någotvis. Jag fattar inte ens själv och jag vill bara ha mer. Mer piano, mer sång, mer trummor, mer texter, mer gitarr, mer av musiken.

Hammra in den bara.

heart in my hands

heart in my hands

Den ska bli min.

slow dancing in a burning room

Hela jag är på en berg och dalbana genom veckorna och denna veckan min vänner befinner jag mig högst upp och ingen eller inget kan stoppa mig.

Jag har sökt jobb utan att ha känt mig mindre värd än någon annan (fingers crossed att jag får något av dem), jag har övningskört och det har gått fruktanvärt bra. Jag har min prins som gör mig helt pirrig i hela kroppen som pussar på mig och håller om mig på natten. Han är det bästa jag vet. Dessutom har jag fina fina o så fina vänner.

Är det som en grej just nu att man ska känna såhär? Jag vet att det inte bara är jag som gör det. Är det någonting i luften? Beror det på vädret? Jag vet inte.

Vad jag vet är att jag är så tacksam att få känna såhär när jag inte varit mig själv mot mig själv på flera veckor. Det är en underbar känsla. Jag är tillbaka för vet ni vad? Jag lyssnar på musik igen. Jag lyssnar på musik igen. Jag sjunger med i den och känner hur den fyller mig. Herregud, jag tror aldrig det har känts såhär som det gör nu.

Jag vet att musiken alltid varit en del av mig men jag glömde det.
Men inte längre,
tack och lov.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0