Barockt.

I fredags skrev jag tenta, den andra i ordningen under kursen. Då hände något mycket märkligt som inte hänt mig sedan jag gick på lågstadiet och skulle göra engelska glosprov. Varje vecka när läraren läste upp glosorna på svenska så var det knäpptyst i hela klassrummet, oftast gick det jättebra för mig men så ibland kom ett ord jag inte kunde och då gick det som en kall blixt genom hela mig. Ifrån huvudet till tårna. Det blev som is i magen. Jag kände panik, över en glosa. I fredags hände det igen fast när jag fick se essäfrågorna på provet. Det var tomt i huvudet. Visste inte alls hur jesuitismens framgång visade sig i kulturlivet. Men så funderade jag på det där med blixten och isen och det var ju för att det var så himla viktigt. När jag var åtta var glosorna det viktigaste jag visste för jag visste hur viktiga dom var för mamma och pappa. Nu är jesuitismens framgång i kulturlivet viktigt och jag hade ingen aning.

Rachel&Cali

Jag vet inte riktigt om jag är on to something eller om jag har fel. Men jag tror mig minnas att jag var klokare när jag var mindre. Att jag hade allting klart i huvudet. Det var som glas därinne.

Min prins är så fin på att pigga upp mig, han överraskade mig med att ha köpt en bok till mig. Berättade att han gick jättelänge och läste bak på en massa böcker för att hitta en som passar mig. Bara det gör boken värd att älska. På självuppiggningsfronten ligger städning då jag får för mig att det ska göra allting bra och städar maniskt hela huset och när jag är färdig tre timmar senare så bryter jag ihop för jag vet egentligen att det inte gör den minsta skillnad. Inte ens lite. Inte ens en smula för vad gör fem kilo grus på hallgolvet och hår i golvbrunnen och ovattnade blommor? Ingenting.
.
Det var inte ens glas, det var kristall nu när jag tänker efter och vad är det nu?

RSS 2.0