Skin and bones, skin and bones.

Det är så spännande hur mitt humör kan gå ifrån världens bästa till sämsta på en millesekund. Man vet aldrig när det händer, det är lite som att jag går och lever on the edge hela tiden. Det enda problemet är att det känns så fruktansvärt när det vänder. Det sitter liksom bakom skulderbladen och vips så känns det som att skinnet bakom dom brinner. Det luktar dock aldrig bränt kött. Visst låter det äckligt men det är ju faktiskt kött vi har där bakom även om man aldrig tänker på det. Blir jag frustrerad så känner jag hur det börjar glöda lite. Undrar hur det ser ut där inne när jag tror det brinner. Är det blodet som bubblar? för visst kan man bli arg så det bubblar?

Liksom vad är det som händer i kroppen när man är så ledsen att det känns som att ett virrvarr av snören dras åt runt lungorna, det kan ju inte vara en inbillning. Det KAN inte vara en inbillning. Jag kanske skulle valt någon kurs på universitetet med anatomi istället. Det hade faktiskt varit ganska intressant. Ska seriöst ta och kolla upp det här.
.
Glädje och lycka är en sorts hunger. Ni vet vad jag menar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0