I stand here still

Jag förvånar mig själv, tar min personlighet till nya höjder som jag aldrig trodde jag skulle nå. Alltid vetat hur man står på sig men aldrig riktigt gjort det fullt ut. Vet inte varför men hellre fegat ur och tagit konsekvensen av att inte framstå som så stark som jag ändå känt mig. Det var helt ok då. Men jag förvånar mig själv nu.

Detta inte helt på eget bevåg utan efter att ha fått ett rejält pepptalk av Cecilia i söndags då vi fikade så på måndagen startade jag ett krig emot min körskola, stod på mig och klarade teoriprovet fast dom sa till mig att jag inte skulle klara det för dom inte trodde jag var redo. Men jag klarade det och tji fick dom. Jag byggs upp bit för bit och tacktacktack kära Cecilia, det var precis vad jag behövde.
.
Detta har i sin tur för med sig att när en gråhårig kvinna fick för sig att vara otrevlig mot mig på bussen i onsdags morgon helt utan anledning så fick hon tillbaka och jag riktigt såg hur hon svalde orden hon hade i munnen. Trodde inte hon skulle få mothugg klockan åtta på morgonen, trodde det var okej att sprida vidare sitt dåliga humör till mig. Att stå upp för mig själv har aldrig känts bättre.
.
Jag tror jag är ganska anonym egentligen, inte många jag känner som vet vad jag håller på med när jag är hemma och egentligen inte har något att göra, inte många som vet vad jag lyssna på när jag mår bra, vad jag tänker när jag sitter på bussen till skolan, vilken min favorit författare är. Det är ganska spännande. Några vet självklart men långt ifrån alla som vetat. Här är min themesong för tillfället, den är så fruktansvärt bra. Här är den,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0