slow dancing in a burning room

Hela jag är på en berg och dalbana genom veckorna och denna veckan min vänner befinner jag mig högst upp och ingen eller inget kan stoppa mig.

Jag har sökt jobb utan att ha känt mig mindre värd än någon annan (fingers crossed att jag får något av dem), jag har övningskört och det har gått fruktanvärt bra. Jag har min prins som gör mig helt pirrig i hela kroppen som pussar på mig och håller om mig på natten. Han är det bästa jag vet. Dessutom har jag fina fina o så fina vänner.

Är det som en grej just nu att man ska känna såhär? Jag vet att det inte bara är jag som gör det. Är det någonting i luften? Beror det på vädret? Jag vet inte.

Vad jag vet är att jag är så tacksam att få känna såhär när jag inte varit mig själv mot mig själv på flera veckor. Det är en underbar känsla. Jag är tillbaka för vet ni vad? Jag lyssnar på musik igen. Jag lyssnar på musik igen. Jag sjunger med i den och känner hur den fyller mig. Herregud, jag tror aldrig det har känts såhär som det gör nu.

Jag vet att musiken alltid varit en del av mig men jag glömde det.
Men inte längre,
tack och lov.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0