Winter winds

Idag har jag varit på Sahlgrenska sjukhuset för att göra hörseltest och kolla mitt öra som jag haft lock i nu i snart ett helt år. Kan ni tänka er det? Att ha lock för örat i ett helt år, trehundrasextiofem dagar? kan ni det?
Jag har varit hos läkaren exakt elva gånger för mitt öra under det senaste året. Det tog mig nio gånger för att de skulle förstå att jag behövde komma till en specialist. Nio gånger innan dom tog mig på allvar, ska jag vara ärlig tror jag inte dom gjorde det ens då utan gav mig den där remissen bara för att få slippa mig. Så vart jag på Sahlgrenska i somras och då skickade dom hem mig för dom "glömt" säga att jag skulle sluta med medicinen jag fått innan dess och gav mig en tid nu i oktober. Det var liksom som dom inte brydde sig om att jag faktiskt har ont av detta.
Idag tänkte jag att nu får det vara nog, idag ska ni berätta för mig vad det är för fel på mitt öra. Idag ska vara sista dagen som jag måste ha öronproppar när jag åker buss, idag ska vara sista gången jag måste be min älskling sänka ner tv:n jättelågt, idag ska vara sista gången som jag måste säga nej ifall någon frågar mig ifall jag vill med ut.
Det skulle varit sista gången.
Vet ni hur förnedrande det känns att som nittonåring behöva ha med sig sin mamma in till doktorn för att bli tagen på allvar?
Vet ni hur förnedrande det känns att som nittonåring behöva ha med sig sin mamma in till doktorn för att bli tagen på allvar och sen inte bli det iallafall?
Tydligen så ska jag gå med lock för örat och ta min näsmedicin fast jag får ont i halsen av den och vara nöjd med det för jag har väldigt fin hörsel och inte fören jag blir jättesjuk så vill man ta sig en ordentlig titt. Ska man alltså behöva gå och önska att man ska bli sjuk för att få lite hjälp?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0