inget ljus utan mörker, jag står i mitten nu

Studenten har gjort mig till en ensam och en dessutom ganska arg människa.

Jag söker jobb på jobb på jobb som jag inte får. Vilket gör att självförtroendet jag byggt upp hela livet liksom krymper och jag hoppas ni inte vet hur det känns för det är fruktansvärt. Att bli osäker över saker som innan varit klara. Jag vet liksom inte ens vad jag vill ha på mig för kläder på morgonen för att jag känner inte som att jag passar i något medan jag innan kunde ta på mig precis vad som helst och känna att det var bra. Jag passar måtten bättre nu men ändå passar kläderna inte alls. Det är utmattande.
Nästan allting är utmattande, att ha någon som säger att jag aldrig gör något på dagarna, att gå på körlektion och läraren inte kommer ihåg att vi kört tillsammans innan och kallar mig för Hanna och Mimmi hela lektionen och sen dessutom klagar på att jag kör för nära kanten när jag inte gör det, Att gå och hoppas på att få alla jobb jag söker och sen inte får något, att tvivla på mig själv.
Hade jag inte haft min prins hade jag nog inte klarat det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0