BOKLISTA

De böcker jag läst de senaste fyra månaderna som alla varit BRA:
Dead until dark
Living dead in dallas
Club dead
Dead to the world
Dead as a doornail
All together dead
From dead to worse
Dead and gone
Dead in the family
Marked
Chosen
Betrayed
Untamed
Hunted
A touch of dead
Through the looking glass
After the quake
Scott Pilgrim's precious life
Scott Pilgrim vs. the world
Scott Pilgrim & the infinite sadness
Scott Pilgrim gets it together
Scott Pilgrim vs. the universe
Scott Pilgrims finest hour
The Notebook (för 348324803480 gången)
listan fortsätter men jag kan verkligen inte ta mig för att läsa färdigt den tredje boken i millennium (stavning?) triologin. Känns inte intressant för fem öre. Nu har jag iallafall satt ögonen i John Ajvide Lindqvists "Hantering av odöda". Han är minsann min favorit ibland svenska författare.

inget ljus utan mörker, jag står i mitten nu

Studenten har gjort mig till en ensam och en dessutom ganska arg människa.

Jag söker jobb på jobb på jobb som jag inte får. Vilket gör att självförtroendet jag byggt upp hela livet liksom krymper och jag hoppas ni inte vet hur det känns för det är fruktansvärt. Att bli osäker över saker som innan varit klara. Jag vet liksom inte ens vad jag vill ha på mig för kläder på morgonen för att jag känner inte som att jag passar i något medan jag innan kunde ta på mig precis vad som helst och känna att det var bra. Jag passar måtten bättre nu men ändå passar kläderna inte alls. Det är utmattande.
Nästan allting är utmattande, att ha någon som säger att jag aldrig gör något på dagarna, att gå på körlektion och läraren inte kommer ihåg att vi kört tillsammans innan och kallar mig för Hanna och Mimmi hela lektionen och sen dessutom klagar på att jag kör för nära kanten när jag inte gör det, Att gå och hoppas på att få alla jobb jag söker och sen inte får något, att tvivla på mig själv.
Hade jag inte haft min prins hade jag nog inte klarat det.

Svart, vitt och allt däremellan. Årets bästa skiva, har aldrig varit med om något liknande.

Den här staden är död, låt oss måla den röd.
Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir.
På en öde perrong står en kub i betong,
ingen ser vad det står men den sägs vara fin.
Vi blir trampade på men vi fortsätter gå,
ingen vet vad det är men vi bär våra ärr.
Den här staden är död, låt oss måla den röd.
Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.♥

RSS 2.0