30 juli 2010

Klarade camebridgeprovet med flera flera poäng över godkänd nivå. Det är en sån lättnad, jag har varit orolig över detta förlänge nu. Jag har drömt om hur jag fick hem ett svarskuvert där jag inte ens kunde läsa vad det stod för att jag var för dålig på engelska. Nu slipper jag drömma sånt.

Resten av morgonen har varit en katastrof.
Jag fick hela min tekopp med skållhett vatten över mina händer och armar, mina vänner jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv och jag har aldrig fått en blackout förut. Först tappade jag koppen, sen stod jag med armarna ner i iskallt vatten. Mellan där ingenting, det var nog chocken. Min högerhand klarade sig bra, tur det och min vänsterarm klarade sig. Högerarmen och vänsterhanden klarade sig inte likabra.

Jag undrar hur länge brännskador gör ont, jag fyller år om en vecka nu. Tills dess ska jag nog kunna bli bra.

29 juli 2010

Jag börjar få klarhet i vad jag vill göra på min födelsedag, tack och lov för det. Det finns så sjukt många olika alternativ och jag kan bara inte välja men nu tror jag att jag har löst det så att jag ska känna mig nöjd.

På senaste tiden har jag funderat över olika projekt jag tänker göra under sommaren, har kommit en fin bit på vägen kan jag lova. Dessa projekt involverar;
- Läsa alla Southern Vampire mysteries (halvvägs igenom, 5 av 10)
- Sy mig en väska som jag drömt om flera gånger
- Klippa mig (detta har jag in fact redan gjort och för er som vill veta så är mitt hår absolut inte kort people så det är inte en så drastiskt förändring alls men det är kortare än vad det varit på flera år. Dock tror jag bara det är jag som märker det. Men iallafall, Check!)
- Gå ut och gå en gång per dag (Check än så länge!)
- Köpa mig en stråhatt (Check!)
- Vill göra om någonting på mitt rum, dock inte kommit på vad än.
- Köpa en ny garderob (klädväg) och rensa ut det jag inte vill ha.
- Köpa en ny garderob (sjävla garderoben)

Vi får se hur det går.

Förövrigt så kommer många av mia favoriter till kulturkalaset, så mysigt.
imorgon får jag mitt svar på mitt camebridgeprov. usch.

genom eld

emil&jag


När någon kan göra att man känner ett sånt lyckorus att man tror att huden över bröstkorgen ska spricka och ut ska välla partiklar i alla dess färger och man inte kan sluta le då vet man att ens hjärta aldrig kommer att riktigt vara ens eget längre. Jag gav bort mitt hjärta till dig för över två år sedan och har aldrig ångrat mig för en sekund.

Inte en sekund.

svart är ingen färg det är så man känner sig.

Slutet på skolan innebar början på en stor förvirring. Jag var på arbetsförmedlingen kände mig överflödig, inte bra och allmänt dålig. Vad skulle jag göra? De flesta hade allting klart men inte jag för jag hade inte orkat, hur dom orkade är fortfarande ett mysterium jag funderar över men nu är förvirringen över för en liten stund iallafall kompisar.

Jag var hos min kära Cecilia igår. Kommer du ihåg hur vi sa på peace and love att Malin alltid varit den av oss med sunda åsikter och som alltid handlade efter dem? Hur vi beundrar henne för det. Well Cecilia, du är den av oss som ger oss hopp och aldrig slutar tro på oss. Igår när jag kom hem ifrån dig tänkte jag på vad vi pratat om, min dröm som någonannan tagit helt utan intresse för den egentligen och hur arg jag är över det. Att min beslutsångest nog bottnar i att jag är för feg för att ta besluten men nu är det bestämt. Jag är anmäld till Göteborgs Universitet, ja mina vänner kommer jag in så ska jag ska bli student på universitetet och det har aldrig känts bättre. Tack Cecilia.




RSS 2.0