The imaginarum of Doctor Parnassus

The imaginarum of doctor...



Det var vackert, sorgligt och väldigt väldigt vemodigt när jag bevittnade min favorits allra allra sista film. Jag trodde faktiskt jag skulle lyckas hålla minen och jag tror det gick ganska bra med jag tror nog att Emil hörde mig hur jag småsnyftade när jag förstod att sista scenen där han medverkade var över. Hela filmen var magisk och obehaglig och underlig på ett underbart sätt, precis så som det ska vara när film är bra på riktigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0