a reminder

Det töar och sen fryser det på. Sen töar det igen och min näsa blir snuvig. Hänger inte riktigt med i tö-svängarna. Är glad att jag har min prins under mitt täcke varje natt, hans famn är det varmaste jag någonsin känt. Åh kära ni, vad jag skulle vilja att alla skulle kunna förstå hur det känns att ha en famn att tillhöra, en famn att kunna kalla sin egen.

Jag har varit sjuk nu nästan hela veckan, mitt immunförsvar vill aldrig bli starkt nog. Jag har en stark tro på mina val när det gäller vad jag äter och allting angående det men jag börjar tveka på om jag verkligen gör rätt för mig själv när jag alltid går runt och känner mig halvbra i kroppen. Om det är värt att sätta min egen hälsa på spel såhär som jag gjort nu i fem år, om jag faktiskt kanske skadar mig själv mer än vad jag förstår. Det känns som att det är för mycket som händer nu för att jag ska kunna missa det utan att ångra mig när jag blir äldre. Jag är rädd att jag kommer sitta där med en filt runt mig och en tekopp i handen och undra hur mitt sista skolår var egentligen dom där veckorna jag var borta, när jag låg hemma. Antagligen ingenting viktigt men kanske ändå någonting jag skulle komma ihåg.

Ikväll ska min prins och våra vänner ut och jag kan inte följa med pga. att mina bihålor och egentligen så får jag inte träffa någon för damen i huset tycker jag ska ta det lungt men favorit Joss kommer hit ikväll för att pigga upp mig iallafall. Det ser jag mycket fram emot, dessutom så kommer prinsen och pojkarna hit och sover inatt. Det är fint.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0