conversation 16

Nej det blev ingen japanska för mig på universitetet, så nu kan ni som inte tycker om mig rub it in my face. Jag vet att det kommer så småningom iallafall.

Tyckte dock att de på universitetet kunde hanterat situationen någon bättre då de inte alls informerar om vad som händer under hela invals perioden. Fick ringa dit själv och prata med en otrevlig herre som inte verkade ha någon livslust kvar alls, han verkade dock väldigt nöjd med att få tjafsa mot mig. Antar att jag kan se det som att jag gjorde någons dag iallfall.

Idag har jag tagit tag i uppgiften att skriva mig ett CV. Problemet är att jag har absolut ingenting att skriva i det, inget som kommer imponera på någon. Emil muntrar upp mig och säger att jag imponerar på honom iallfall och då känns det bättre. Min fina fina man.
Anledningen till att jag nu tagit tag i CVt är för att jag faktiskt fått ett brev ifrån arbetsförmedlingen där de mer eller mindre indirekt hotar mig och mina damer och herrar jag gillar inte att bli hotad. Dom ska få se att jag kan.

20 augusti 2010

CHECK!
- Läsa alla Southern Vampire mysteries
- Klippa mig
- Gå ut och gå en gång per dag
- Köpa mig en stråhatt (FAST återlämnad så jag har egentligen ingen stråhatt)
- Vill göra om någonting på mitt rum, dock inte kommit på vad än.


Vissa stunder känns det som att jag har kontroll över vad som händer, jag har sökt universitet, jag har påbörjat mitt körkort, jag har klippt mig, jag börjar känna mig mer nöjd med mig själv, undrar inte så mycket vad andra tycker om mig. Sen stannar allting upp och min enda tanke är: Vad håller jag på med? VAD är det jag håller på med? Jag kanske inte kommer in på universitetet, jag kanske borde klippa mer, borde träna mer, äta bättre, har tagit avsked av mina vänner som ska åka bort och plugga, körkortet kanske tar jättetid. Tiden går så långsamt men samtidigt så himla fort. Jag vet inte om ni förstår men det känns som att jag inte kan tänka, när jag tänker så går det bara att tänka saker som gör mig glad vilket i och för sig är bra men det resulterar i att ingenting vettigt blir tänkt överhuvudtaget och så har det varit sen studenten.

Jag som trodde den skulle bli som en befrielse.

Undrar om det har någonting med hur man ser sig själv. När jag tittar på mig själv i spegeln så tycker jag absolut inte att jag ser ut som nitton och redo att ta mig an världen. Tror inte att någon ser mig så. Fast jag vill det och vill att världen ska vara rädd för mig, undra vad jag tänker göra. Då skulle jag självklart veta.

Uppdate

Nu skulle det komma in en bild här på BMTHs nya albumcover men icke det ville inte samarbete med mig men vad jag ville skriva och berätta var mer att nu väntar jag på deras nya album.

Det kommer att heta
There is a hell, believe me i've seen it.
There is a heaven, let's keep it a secret.

Nu är det bara att vänta och vänta och vänta.
Fint!

RSS 2.0