love is my drug is my medicine.

Jag har dragit på mig vad som kan vara den längsta febern och förkylningen sen jag hade feber två veckor i streck när jag var åtta. Jag har inte ätit någotannat än smörgåsrån på fem hela dagar. Jag är numera fyra kilo lättare men mår minst fyra kilo sämre än innan så egentligen kvittar det ju, eller hur?

Idag mår jag iallafall bättre och ingen feber har besökt mig och vad som egentligen fått mig igenom den här helgen är Emil. Han har inte lämnat mig en sekund, utan legat här bredvid mig hela tiden och det är mer än vad jag någonsin kunnat drömma om. Jag hoppas att du vet Emil att jag kommer alltid finnas precis här, vid din sida.

Nu när jag ligger här med smörgåsrån smulor i naveln och inte riktigt vet vad jag ska göra så önskar jag bara att jag blir helt frisk snart så jag kan få ett lika fint lov som jag misstänker att dom flesta andra får. Jag njuter av att slippa vara i skolan för ett tag för jag är ganska trött på den och det, alltihop. Efter lovet så är det bara några ynka veckor kvar, sen slutar skolan och då åker jag till Japan. Att flyga i typ fjorton timmar skrämmer mig då jag utvecklat flygrädsla under dom sex flygfria åren jag haft sedan jag sist var ute och flög och då bara flög i någon timma innan vi nått Manchester.

Kommentarer
Postat av: Emil emil emil

jag kommer alltid finnas vid din sida baby:) <3

2009-04-06 @ 16:50:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0