fuknBLiSS och jakten på den där personligheten som inte känns som jag, men som ska vara det

4. Tvångstankar


Det görs program om tvångstankar, de mest obscena man kan tänka sig i stil med folk som tittar upp i hörnen innan dom ska sova för att hitta män i blå hatt osv. Och sen var det det där om hur många gånger man släcker och tänder så fort man går ur ett rum, been there done that tills pappa klagade över hur irriterande det var att höra mig flippa lysknapparna upp och ner x antal gånger varje gång jag lämnade rummet. Det var kanske tvångstankar, men inte särskilt svåra att bryta.


Men så kommer vi till det där, jag tror de flesta som känner mig vet att jag har mani när det gäller siffror av olika slag, när jag gick på högstadiet fick mitt skåp ta tre sparkar varje gång jag stängt det och plockar jag godis så är det oftast tre bitar av varje sort. Små saker bara, men när jag tänker tillbaka på vissa saker, alltså olika minnen och sådär så kommer jag nästan alltid ihåg om det varit olika siffror inblandade. Men eftersom jag gör det omedvetet, då kan det ju egentligen inte vara ett tvång?


Jag kommer tillexempel ihåg hur jag för två år sen satt på tåg ettusensextiotvå på plats femtiofyra, klockan var femton noll sju, kanske noll åtta och jag lyssnade på spår sju på min ipod vilken i det här fallet råkade vara Billy talents Surrender. När jag tittade ut såg jag åtta par ögon varav tre av dessa tittade på mig och ett av dom var så upp till kanten fyllda av vatten att man nästan kunde se oceanen bakom. Och nu låter det så vackert när man säger det så här, kanske var det ganska vackert också men när tåget började röra på sig femton noll nio, en minut försenat så var det en ganska klar början till den där oceanen även för mig. 


Samma år hade jag trots all tvivel lyckats övertala min kära vän Joakim att han skulle åka med mig till Värmlandsskogen på festival. Vi hittade en mobil sexton och fyrtioåtta, den tillhörde en tjej som blev glad att få den tillbaka när Joakim ringt till fem personer i henne kontakt lista för att sen äntligen få tag på hennes mamma som kunde nå henne på annat sätt. Vi var så bra så bra så redan efter första dagen hade vi varit och sett åtta band, bland annat några ganska trevliga prickar ifrån Norge som kallar sig Turbonegro som faktiskt var anledningen till att vi tagit oss dit ifrån början. Under deras spelning så sprutades det ut konfetti i form av sedlar och deras huvuden prydde allihop. Jag och Joakim tyckte det var tufft. Under fredagen lyckades vi lägga åtta band till på våran "sedda band" lista och lördagen fortsatte i samma takt. När vi sedan lämnade Värmland och Arvika bakom oss för att återvända ett år senare hade vi sett tjugofyra band och var sjutton Turbonegro dollar rikare.


Egentligen är det väl inget tvång, utan något annat. När det kommer till datum och födelsedagar är jag hopplös, det är sant. Men jag tyckte detta passade bra att berätta om ändå.


Igår såg jag tretton minuter försenade The used,

Ja, dom var bäst i världen.

Puss.


fuknBLiSS och jakten på den där personligheten som inte känns som jag, men som ska vara det

3. Intryck

Det som nästan är viktigast i hela världen är vad för första intryck man gör på folk, eller vad för intryck man gör over huvudtaget. Helst ska man vara sådär alldeles förtjusande och så tycker alla om en och så blir hela ens liv en enda stor cinderella story. aww. Jag tror inte jag är så bra på det där med intryck, i alla fall inte på att ge starka sådana, eftersom jag märker själv att folk glömmer bort mig ganska ofta. Det har hänt mycket nu det senaste, jag vet väl helt enkelt inte hur man gör för att vara sådär förtjusande, eller intressant eller vad det nu är folk gör för att bli ihågkomna. Det är ett stort mysterium.

men jag säger väl grattis världen, jag hade inte tänkt att sminka mig idag.
nu gör jag det ändå.

In the belly of a shark, 4


Just because i'm losing
doesn't mean i'm lost,
doesn't mean i'll stop
doesn't mean i will cross.

just because i'm hurting
doesn't mean i'm hurt,
doesn't mean i didn't get what i deserve
no better and no worse.


Jag vet inte vad jag ska säga, idag känns sommar 07. Utan minsta lilla tvekan på det.

In the belly of a shark, 3 / move let the stars suck you in

Bert2Själviska människor gör mig ledsen, dom kan sitta och titta på sina keffa filmer som är typ som "Här springer vi runt i ett vackert landskap och säger vackra saker, fast vi låtsats som vi inte tycker om varandra även om alla redan vet att vi kommer gifta oss i slutet av denna film på bittra 5 timmar och 59 minuter"  yes, gör det.

jag tänker i alla fall hoppas på bra väder, trots alla pessimister runt omkring och jag tänker fortsätta längta efter alla datum som ska förgylla min sommar. jag menar det.
 
Idag har jag spenderat min dag i slapphetens tecken och bara tagit det lungt för att once and for all försöka få bort den här febern som varit på mig av och till sen vi slutade skolan. Det har jag gjort genom att titta på film som var sådär lagom roande men som duger i typ krig och sen så har jag finaly tagit mig tiden att lyssna igenom Coldplays nya. Jag tror jag är glad, först kände jag mig väldigt skeptisk men det får man lov att vara alltid, eller hur? Det är väl inte riktigt som innan för man tycker alltid att dom kunnat toppa den ena skivan efter den andra och den här är jättebra men den är inte bättre än dom innan. Den är i samma klass, men inte bättre. dom borde känna sig nöjda i alla fall. För det är jag.


På torsdag ska jag stå och gråta en skvätt
och vinka till dig, för du är så bra.

jag känner lukten av west coast riot

Än så länge har jag haft någonting att göra hela lovet, och jag tycker om det så mycket så mycket. Det är mysigt, även om jag aldrig får tid till att bli riktigt frisk. Det kommer dagar för det med, det vet jag.

Igår var jag och Becza i stora höga hos Gustaf, och det var så mysigt så mysigt. Jag tycker så mycket om dom två. Vi tittade på film i familjen Bergs tigersoffa, gosade med deras katt, gjorde pannkakor och pratade i all oändlighet. Sen på kvällen åkte vi till Calle och bara chillade där, det var mys as well.

Nu är det inte många dagar tills vi åker till Arvika heller, och jag längtar verkligen. Det ska bli bäst för att:

1. Vi ska se the Kooks, Kate nash och bara bra band.
2. Vi ska träffa människor vi inte träffat på år och dar.
3. Det är Arvika

Nu i veckan är det Timo och West coast också. Mih, nu börjar det verkligen hända saker. jag är så glad. Jag vågar inte tänka på hur jag kommer känna mig när jag ser the Used, jag har längtat efter att se dom allt för länge nu och det är verkligen på tiden att dom kommer hit, och ja...jag vet liksom inte vad jag ska säga för dom är verkligen ett band jag lyssnat på så länge som jag kommer ihåg nästan. Sen är det Flogging igen och Millencolin också...åhja. Det lär bli en bra dag.

puss.

fuknBLiSS och jakten på den där personligheten som inte känns som jag, men som ska vara det

2. Innuti

Innuti förväntas alla vara sådär vackra så att man kan se ut hur som helst på utsidan, för alla tycker om en ändå för man är så söt och snäll på alla sätt och vis. Har man vacker insida så speglas den på utsidan, eller vad är det sensmoralen i alla amerikanska high school filmer säger?

Fula människor kommer alltid enlig mig vara fula oavsett om dom är drop dead gourgeous eller om dom ser ut som skabb, om man är vacker till utseende eller inte spelar ingen roll. Har man en ful Insida så har man. Och söta människor samma princip där. Men vad jag anser vara en snäll person är inte alltid det i någon annas ögon och vad jag försöker säga är att alla passar någon/några, frågan är bara vem som passar dig. Det är ju precis så man tänker när man väljer kompisar och allting. 


det var nog inte många som förstod det där, knappt jag själv men kort sagt;
många är bara blod och vener innuti, i mina ögon 
andra inte.

scavenger hunt 1

Jag tror det finns dom som mår så dåligt att dom inte riktigt vet vad dom ska ta sig till längre och gör saker för att dom tror det ska bli bättre men att det ändå inte blir det. Jag vet nog det, jag såg det för bara någon minut sen. Det bästa är att jag är glad. Jag inte är en av dom. 

Trots att mitt humör var sämst imorse så har det bara blivit finare under dagen och det är så bra och så fint att jag blir helt fnissig sådär. Imorgon ska jag träffa älsklings Cilla och älsklings Malin och jag saknar dom för jag borde träffa dom mycket mer än vad ja gör. Dom är så bra :*

För att intresseklubben ska få något att anteckna så gör jag så ibland att jag bränner som små mixtapes vid olika tillfällen. Jag gör ett varje gång jag känner att det händer något nytt, på så sätt får varje skiva olika minnen kopplade till sig och så kommer man ihåg allting mycket bättre för man assosierar det till låtarna på skivan. Kanske är det ganska old fashion att bränna skivor, men jag tycker om det och min samling av mixtapes sträcker sig så långt bak som till sommaren 2005. jag tycker det är mysigt. Förra veckan gjorde jag ett precis när vi slutat skolan, och jag tänkte att jag ska dela med mig av det om någon skulle vilja veta vad som nästa år ska påminna mig om sommaren 08.

All again for you - We the kings
I wish you were here - Incubus
Dance inside - The all american reject
Anna-Molly - Incubus
All we are - One republic
Pumpkinsoup - Kate Nash
For tonight you're only here to know - The distillers
Love hurts - Incubus
Shitsong - Kate Nash
Up against the wall -Boys like Girls
Sofa song - The kooks
The boy who blocked his own shot - Brand new
Waiting for the 7.18 - Bloc Party
Slide - Goo goo dolls
Oh it is love - Hellogoodbye
Heartbeats - José Gonzales
When we were young - The killers
Down in Albion - Babyshambles

nu hoppas jag ni gillar det och ger er ut på scavenger hunt för att hitta alla eller iallafall någon utav dessa låtar. 
sov så fint, god natt.

fuknBLiSS och jakten på den där personligheten som inte känns som jag, men som ska vara det.

1. Humör

Okej, jag tror alla och då menar jag verkligen alla har gått ner i någon sorts svacka någon gång. Jag har lyckats dra på mig ett flertal sådana svackor av olika slag när man bara liksom går in i som meltdowns helt random när som helst av olika anledningar.

Mitt humör är helt skumt alltid och jag vet om det själv och jag tror det är ett släktdrag för min pappa är precis likadan. Han är sån att han kan vara helt glad sen så kan det räcka att någon har spillt lite vatten på golvet och han råkar gå i det så kan hela hans dag vara förstörd. Jag är nästan precis likadan, fast det krävs att det är någon annan inblandad för att jag ska gå loss. Mamma kan ha plockat på mitt rum och sen hittar jag inte det jag letar efter, eller så kan någon säga något som inte passade mig alls och jag blir helt insane. Alltså det är något som slår slint i huvudet och jag kan gå och vara skitsur hur länge som helst och grejen är den, att jag tycker om det. Samtidigt hinner jag inte tänka så mycket mer än att jag blir jävlig less på folk.

Som idag tex. jag hatar när folk försöker få det att låta som att jag är dum, eller att dom är bättre än mig. Speciellt när man vet att det är en sån person som egentligen inte har någon koll alls som mest säger så för att det ska verkar som att dom är bättre. Fy fan.

sen att spelschemat på arvika för Torsdagen är sämst i hela världshistorien gör inte saken så himla mycket bättre.


in the belly of a shark, 2

Arvika 08Vi har slutat skolan för flera dagar sedan och jag har gjort saker varenda dag sen dess, ja det tycker vi om. Även fast jag missat min livs chans och varit mer bitter än någonsin. Jag har varit i staden med kära Becza och vi har pratat och pratat och pratat om Avrika som vi ser fram emot som små gnuer by now. Missade en chans, tog en annan.

Ska jag vara helt ärlig  vet jag inte precis vilket band jag ser fram emot att se, men Death Cab  for Cutie tror jag. Fast nej, Looptroop. Mest hoppas jag nog bara på bra väder, och ett tält som håller borta regn.

Nu i helgen har jag varit med Becza, Gustaf, Calle och min prins. I Fredags åkte vi till Instön och jag och Gustaf badade fast det blåste storm och var svinkallt och igår åt vi pizza och tittade på film och grejer. Jag tycker om dom.

Idag ska jag va med älsklings Bää och vad vi ska hitta på är det ingen som vet ännu, det kan bli spännande. Speciellt nu när vädret är helt ostadigt och det haglar, regnar och är sol på samma gång. Men något roligt kommer vi komma på, no worries det gör vi alltid.

in the belly of a shark

Idag skulle varit dagen men det är det inte, i alla fall inte för mig och jag pratade nyss med Joakim i telefon och jag trodde jag skulle börja lipa på stört. Det här var ibland nåt utav det värsta som kunde hända, och nu är det så.

Förutom det börjar det märkas att det redan är lov trots att jag inte ens haft det en hel dag än. Jag mår illa sådär som jag har en tendens att göra på sommaren och jag önskar att jag var någon som jag kände för knappt ett år sen. Numera är vi nog bara bekanta om ens det, men avundsjuk är jag. Riktigt sådär så det gör ont ni vet.

nu ska jag fortsätta snyfta och försöka få tag på mamma vilket verkar vara ytterst omöjligt eftersom dom bara låter telefonsvararen ta alla samtal där hon jobbar.

i'd be lonely if you weren't so proud

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till efter sommaren då Storebror lämnar mig kvar här hemma då han flyttar till Japan. Jag kommer få skulden för allting då jag inte har backup av Bror när det gäller att säga ifrån till mamma eller pappa. Det är jobbigt, jobbigt, jobbigt och jag behöver honom här. Det gör jag.

och man säger ju att man aldrig vet vad som händer imorgon,
men jag vet att imorgon är den dagen då jag skulle åka till Hulstfred.

Krönika; värmade hjärtan

i wish you were hereÄnnu ett marathon inlägg, som kantats av en suck ifrån någon som inte gillar att läsa och saknar det korta konkreta som jag faktiskt känner mig lite uttråkad av at the moment. Nu vet ni hur det ligger till.

Jag satt igår kväll och tittade på tv, det var sändingar ifrån årets Rock am ring som nu i helgen varit i full gång nere i Tyskland. Det var bara sådär små snuttar ifrån olika band, det var någon låt med Motorhead och någon med Kate Nash och så, tja ni fattar och trots att det vid vissa snuttar regnade och så så kände jag verkligen hur avundsjuk jag var på alla dom som var där. Det här har inte alls med det jag ville få fram att göra men i alla fall så kände jag att jag hade kunnat stå ut med mycket bara för att få vara just där. Men detta insåg jag inte förän fem bekanta ansikten dök upp på tvn. Självklart hade jag så jätte otroligt äckligt gärna viljat åka till Rock am ring ändå men det var bara sån otrolig nostalgi så jag trodde jag skulle smälla av. Det var verkligen helt sjukt, och när dom filmade publiken så ser man att människorna står som packade flera hundra meter bort.

I wish you were here var min favoritlåt för bara något år sen, och så ser jag hur dom står hela Incubus och spelar just den låten inför tusentals människor på en as stort scen i Tyskland. Det gjorde mig glad, dom är söta ända in i själen.


Krönika; prinzen säger att det är svårt att vara sig själv när man inte vet vem man är, Ha det bra. Och jag tror han vet

She had an earthquake on her mind...

Det här är första och kanske sista långa inlägget jag tänker göra, men jag tänkte att det var ett tag sen nu och jag känner mig sådär som jag nästan aldrig gör annars. Vilket idag resulterade i att jag ville skriva något och få folk att förstå hur jag tänker sådär ibland, när jag inte riktigt vet hur det är. Jag tror det är värmen som gör det den är verkligen något otroligt påfrestande, jag och mina bihålor har svårt att ta det. Men jag har i alla fall varit i staden med älsklings Frida idag och vart med henne och lämnat av Ludde vid tåget.


I staden åt vi glass som smakade polka och lakrits och maräng swiss och satt på en bänk och tittade på skor, spåvagnar och allt annat som i sommarsolen blir sådär vackert. Vi träffade också en tysk tant och hennes gubbe, inget solljus i hela världen kunde göra den damen till något trevligt. Jag förstår inte varför äldre människor alltid tror att dom har all rätt att göra och säga precis vad dom vill, bara för att dom är äldre och inte har lika lång tid kvar på jorden. Mitt febriga huvud börjar nog bli lite bättre nu i alla fall även om jag känner mig lite sådär halvseg, ikväll ska jag va hemma i alla fall och ta det lugnt och försöka med allt för att bli frisk.


Vi har tre ynka små dagar kvar i skolan nu och jag blir sur varenda gång jag ser en Hultsfreds poster, det gör seriöst ont i hjärtat på mig. Varför ska RATM spela här om jag ändå inte har råd att åka och se dom? Jag kommer inte att kunna vara riktigt lugn fören jag antingen sett dom eller det hela redan är över, jag misstänker med stor bitterhet att det lär bli det sistnämnda. Men till Arvika ska jag och jag hoppas på bra väder och inga mygg. Jag älskar sommaren, delvis för att vädret är så mysigt men mest för att man kommer iväg, och då menar jag inte jättelångt bort till någon glassig ö någonstans i typ mitten av ingenstans där barnfamiljer och bortskämda rikemansbarn spenderar sin sommar. Utan bara iväg, ifrån hemma och kanske bort någonstans där man ändå kan känna lugn.


När jag tänker på vart jag skulle åka så tänker jag vallmoblommor, sådär rosigt röda och platta stenar på en strand med typ världens längsta horisont som egentligen inte är långt borta alls men som bara har ett sånt avstånd att man tänker att på andra sidan den, där bor jag och nu är jag här och ingen kan se mig. Och jag kan inte se någon, jo kanske. Men ingen som jag vet vem det är.


Jag tror inte jag vet nästan någonting alls egentligen mer än att jag inte vet särskilt mycket, knappt vad jag vill alls och att jag nog alltid lär bli gråtfärdig av torkad asfalt och kvav luft, tåg och rutiga gräsmattor. Att värmen tar kol på mig, och att det är sant. Men att jag hellre tar det än frostskador två år i rad.

och sist men inte minst att det värsta med att va febrig och förkyld är att jag inte kan sjunga, det är sant. 


RSS 2.0