you'll learn to hate me but still call me baby, call me by my name.

Det måste ha hänt något, jag blir arg för allting. Förut kunde inget nå mig och nu sticker varenda liten småsak ut i fingertopparna hela tiden, mina fingrar är under uppvakning konstant för det sticker och kliar. Det irriterar under huden. När jag är arg så är jag elak. Jag känner själv hur otroligt orättvis jag kan vara men samtidigt så vet jag hur vek jag blivit med att ge med mig när jag egentligen borde kompromissa men dom där kompromisserna fastnar i hacken när jag andas och sen försvinner dom. Jag vet inte vart.

Jag har igenom mina sjutton år varit tyst och inte sagt någonting och försökt att synas så lite som möjligt. Jag har varit töntig och pluggat mest av alla i min klass, detta var följt av en period då jag bara skrattade och inte tänkte på någonting. Någonstans mellan tyst och tönt så var jag rolig och ledsen och sur och sjuk och ful och snygg och elak och ni vet allting och jag antar att nu kanske det är min tur att var arg.

Det är inget jag rår för.

so sweet i can hardly speek due to such trauma in my teeth

Julhelgen är alltid den längsta helgen på hela året, har ni tänkt på det? Kanske är det bara jag men både julafton och dagen efter känns alltid näst intill odödliga. Min familj är söt, den är snäll jag tycker om den väldigt mycket men julen är inget för mig.

Det gäller att finna charmen i det men jag hittar den inte riktigt, jag träffar hellre min släkt bara för att träffas än att göra det för att det är jul för nu när storebror inte är hemma så är vi ju inte allihop iallafall och det blir inte samma sak. Jag ser inte den röda färgen och jag får för mig att allting verkar lite blekare när de varmaste ögonen är på andra sidan jorden.

Jag äter nästan inget på julbordet mer än brödet och någon snö fick vi inte. Min morfar åt grisfötter bredvid vegetarianen, det var väldigt lustigt. Det är väldigt bra att vara principfast när det gäller allting, men äta vad man vill det ska man få göra oavsett vad som behövs för att man ska få det. Speciellt i juletid då det viktigaste är att man ska vara snäll, eller hur? Förutom detta var det en fin dag, det var det. Men ett telefonsamtal ifrån Japan och att somna med prinsens armar omkring mig med sjuhundraliter bakom ögonen var nog det bästa. Tack.

Idag har vi gått igenom staden bortåt kexfabriken till västagatan för att julfika hos Gittan, vi fikade, tittade på diabilder och förundrades över hur så många ännu en gång fått plats i en sån liten lägenhet. Det var hallongrottor, mandel och jordgubbsgrädd båtar, pepparkakor, bullar och sådär en tjugotre olika kaksorter till. Diabilderna var ungefär samma som förra året och året innan det och jag var aningens mindre på korten än jag kommer ihåg att jag var sist jag såg dom.  

När jag kom hem stannade tiden och klockan var fyra i säkert åtta timmar.


And he didn't know how but he couldn't get out just hanging around, then he fell in love.

sommar 08In the middle of summer
all was golden in the sky
all was golden when the day met the night

So he said, "Would it be all right
if we just sat and talked for a little while
if in exchange for your time
I give you this smile?"

So she said, "That's okay
as long as you can make a promise
not to break my little heart
or leave me all alone in the summer."







.

I bet you laugh

för två år sedan var detta den finaste låten jag visste och jag vill att alla ska läsa den, för på något sätt så är den väldigt fin och lika vimmelkantig som jag tyckte den och tiden jag kommer ihåg tillsammans med den var, trots att jag kommer ihåg mitt bruna hår med lila lugg och min röda ögonskugga som alla tyckte var ful utom jag men ingen sa något förutom min mormor.

läs och tänk kära vänner hahaha, jag är töntigast i världen men gör det.

The drugs begin to peak 
a smile of joy arrives in me.
But sedation changes to panic and nausea and breath starts to shorten
and heartbeats pound softer.

You wont try to save me,
you just want to hurt me and leave me desperate.

You taught my heart a sense I never knew I had,
I can't forget the times that I was lost and depressed from the awful truth.
How do you do it?
you're my heroine.

you won't leave me alone
chisel my heart out of stone
I give in everytime.

I bet you laugh
at the thought of me thinking for myself,
I bet you believe, that I'm better off with you than someone else.

your face arrives again all hope I had becomes surreal
But under your cover's more torture than pleasure and just past your lips
there's more anger than laughter.
Not now or forever will I ever change you I know that to go on I'll break you, my habit.

you taught my heart a sense I never knew I had
I can't forget the times that I was lost and depressed from the awful truth
How do you do it?
You're my heroine

I will save myself.

rocken spelar ingen roll längre / Markusevangeliet 7:9

Kraft jag går på kraft. Kraft är allt jag nånsin har haft. Ge ge ge mer, energi är mitt liv. Ge ge ge upp, att ge upp är vackert och tufft. En plats nånstans. Min längtan är sån som ingen har haft. Du säger att du skäms att du är rädd att du skäms jämt, säger att du är knäpp att du är knäpp och konstig på nåt sätt men alla är märkliga, alla är galna. Står o döljer det på tunnelbanan.


Markus är bra,
får jag kalla honom bara Markus fast jag inte känner honom?
jag tror det.

Dom gillar noiserock i Japan. Det måste va nånting dom saknar

Det här huset retar mig, det verkar inte vara någon som vill ha fred med mig någonsin these days. I stora staden snöar det, det gör det absolut inte här. Inte ens lite. Jag lovade att det inte skulle bli någonting mer här någonsin men hör jag hur pappa slår sönder plasten på ännu en färdigköpt rätt så svär jag på att jag kommer bli galen.


jag skriver.


RSS 2.0