Tillbaka till landet ingenstans

När jag är förkyld blir min röst som förvrängd för jag låter inte alls som mig själv. Kanske låter jag lite som jag brukar fast femhundratusen gånger nasalare och mörkare, haha nästan så det blir mystiskt. I skolan spelade vi fotboll på estetvis och pratade om grekiska gudar. Myter om Hector och Akilles man inte alls lagt någon vidare vikt vid när man sett Troja blev ganska sorgliga när man analyserade och läste vidare tills allt tog slut.

Efter skolan åkte jag med bror, mamma, mormor och morfar till den stora staden. Där fikade vi och jag&bror har druckit snow slash i oräkneliga mängder vilket medförde brain freeze och gröna tänder. Vi har tittat på Peter pan, mest var det nog jag. Bror sydde någon slags väska, och Peter pan är fin. Det var inte den allra första filmen vi såg utan fortsättningen och jag tyckte den var söt. Nu suckar ni säkert och tänker att det är klart jag tyckte det för det är ju älvor och pirater och en grönklädd brunögd pojke och ja, det är precis därför jag tycker om den. Vad jag egentligen undrar är hur man inte kan gilla pirater, älvor och brunögda flygande pojkar, det är ju så finurligt på något sätt.

Jag gillar Peter pan för han påminner mig om någon och jag kan inte bestämma mig för vem, han är sådär söt och fin samtidigt som han retas och man kan bara inte sätta fingret på hur han egentligen är. Ena stunden fäktas han emot en man med krok och nästa uppmanar han vilda pojkar att aldrig bli vuxna och jag har det på tungan, jag vet nog vem det är jag tänker på.

kanske inte.

september, tre dagars tjuvstart

Jag tror jag känner en doft av höst i kakstaden, men nu när jag tänker på det får jag för mig att det luktar höst året om. Kanske är det ingen som bryr sig, men jag tror på det och jag vet att höstfrost är något av det bästa jag vet. Jag väntar på den, det är sant. Jag&light with the sharpened edge. Jag kommer ihåg hur jag i oktober för precis två år sen laddade upp för en resa med tåg härifrån, såg det framför mig. Frosten, solen, mitt bruna hår och light with a sharpened edge på en perrong någonstans. Det blev aldrig så.

Det finns saker som jag tycker är så svåra och dom verkar alltid komma till mig just såhär i början av september (ja, jag har redan tjuvstartat på september). Som att komma ihåg saker man aldrig kommer få uppleva igen, glömma av tider som aldrig kommer tillbaka, saker man kan ändra på och människor man aldrig för sitt liv skulle släppa.

Det finns ungefär tjugo personer i mitt liv som jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara utan, det är sant. Jag vet inte om detta är ett väldigt stort antal eller inte men det räcker gott och väl för mig och för mig har det aldrig handlat om att inte kunna leva utan någon av dom, utan om att inte vilja leva utan någon av dessa personer. Och det vill jag inte, dom är mina och jag hoppas att dom alltid lär vilja vara det.

För att ge några exempel på varför så är det min fruga med så mycket liv i ögonen att man tror hon har hela världen där i den blåa färgen, det är en p-pojken (nej jag tänker inte skriva vad p:et står för för min blogg är inte gjord för sånna skamligheter och jag tror alla som känner mr Lund fattar ändå haha) som aldrig är ledsen. Det är min bror med sitt bruna hår som är så fin och som åker om en månad. Det är två fina flickor som tror på allt vackert, som skrattar tills magen gör ont och som fikar på regniga bryggor.  

det finns fler, men jag tror ni fattar min poäng. Vad jag egentligen vill komma fram till med det här är att det handlar inte om telefoner som läggs på, det handlar om att hålla hårt i dom man verkligen tycker om och göra det med allt som man någonsin kan.  

fall baby, fall

Skoldagen har inte varit bra, det är något med vissa lärare dom verkar nästan vara elevfientliga. Jag skulle fixa med min missplacerade fotografiska bild lektion, men lyckades inget vidare då läraren i ämnet var nonchalant och jätteotrevlig. Vi blev också tilldelade nya ensemblegrupper och jag var inte allt för nöjd med min vilket gjorde att jag gick hem.

Nu ska jag iallafall fortsätta läsa på min kulturhistoria,
jag tycker det är ganska fint.

something was always missing but it never was you / speglar

Idag är en såndär dag då man inte riktigt märker att tiden går, den står på någotvis still men så bara helt plötsligt är klockan redan åtta och dagen är nästan över.  Idag har jag varit hos mina små söta kusiner som fyllt år, hos dom åt vi glasstårta i tre lager och färger. Det var fint.

MoliéreIgår var jag med älsklings Bää och vi såg på film, den ena var fransk och ni vet sådär vacker som alla franska filmer har en tendens att vara. Den handlade om en skådespelare som skulle hjälpa en man att vinna sin hjärtas dam. Då blir skådespelaren tvungen att låtsas vara en präst så att mannens fru inte får reda på att han försöker vinna en annan kvinnas hand. Det hela blir trassligt och skådespelaren blir förälskad i mannens fru, mannen får reda på det och hela historien blir sorglig och vemodig men med ett jättefint slut. Man får se hur skådespelaren med sitt bruna lockiga hår saknar kvinnan så han blir trasig innuti och hur hon hostar blod och säger att han inte behöver hennes förlåtelse.
 
Ridån går ner när mannens sista ord försvinner ur hans mun och det rinner ner för hans kinder och lockarna är inte lika lockiga som dom var innan och jag tror han alltid gick och saknade henne i smyg. Är det inte lite så alltid, att man går och saknar någon även om det kanske inte är i smyg. Var man än är och vart man än befinner sig så finns det nästan alltid någon man känner att man saknar. Iallafall jag.

The only thing i really know: i cant sleep at night.

I got a secret. Its on the tip of my tongue, its on the back of my lungs.
And I'm going to keep it  - I know something you don't know.


dom kan aldrig glömma vad dom gjorde här / 13

Det tar på krafterna att studera, även om det inte varit särskillt mycket studerande idag i stora skolan. De som designade och byggde den gjorde ett bra jobb för visst är den ju vacker att se på, men allt glas gör att det blir kallt. Det är bra på sommaren då man knappt kan andas pga av värmen men sämre på vintern och att det är svalt på sommaren märker inte vi, men jag kan tänka mig.

Idag har jag varit med älsklings Bää som inte börjar skolan förän imorgon och hon är så bra och så söt. Hon vill börja skolan nununu och jag förstår henne. När hon gått hem ringde jag min morfar, han vill att jag visar honom hur man mailar. Han vill kunna få tag i Storebror och veta hur han har det när han är över i Japan och förhoppningsvis stortrivs. Han ska vara borta tills i juni min kära kära Bror och då ska jag åka dit och titta i vackra tempel och prova kläder i söta affärer innan vi åker hem.

Jag blir rädd ibland, faktiskt ganska ofta nu. När jag är med vissa så är jag inte riktigt mig själv och det är inte det att jag inte kan, utan för att jag inte vill. Man märker så mycket att folk är så osäkra på vad dom gör och säger, och jag märker att det jag säger sägs igen av någon annan två dagar senare. Jag påstår inte att jag inte är osäker när det kommer till vissa grejer, för det är jag men att inte veta vem man är är ingen ursäkt till att försöka vara som någon annan.


Kerrang! podcast


Pojkarna <'3

bmthisdope

Here i am, once again. Just like a pack of wolves.
The skies were once paved with gold, now they rain on us all.
I've made my bed so i'll lie in it, i've dug my grave so i'll die in it.
"Tell all my friends i said goodbye, clenched teeth and fluttering eyes" 
I cant go on like this. Just like the living dead,
i've got a taste for something and i dont want it, i just need it.

And i cant believe that its getting harder just to feel alive.

Curtains close- take a bow, i think we fooled all of them now.
Who you are, what you say, what you do each and every single day.
I've made my bed so i'll lie in it. i've dug my grave so god help me die in it.

I'D RATHER LIVE, THAN LIVE FOREVER

Im knocking on deaths door, but your already dead.
Its either now or fucking never. and that night, we meant every word we said.
All i can say for sure is, were coming out tonight
All i can say for sure is, were coming up tonight.

vad tycker ni?
jag tycker den är sorglig och vacker och vemodig och allt såntdär som man känner när man inte är helt säker på vad man ska göra, men då man vet precis vad man vill.

DiAMOND LiFE

The only problem with the story carved on your chest is its hard to read when you're missing your ribs.


Det är inte ens en vecka kvar på sommarlovet och jag tror, hör och häpna att jag börjat få slut på idéer och att jag kanske tappat det trots allt. Ni vet när man känner att man har hur mycket som helst som man skulle vilja få ur sig och kanske rista i någon vägg så det aldrig försvinner men man vet inte hur, det tar liksom stopp.


Jag åkte buss med min prins och Calle nu såhär i  augusti kvällen, det regnade, var jättekallt och jag hade ont i huvudet. Men något som jag satt och funderade över var fönstren i bussen. Det är någonting med bussrutor och vatten, det tror jag inte att jag är den enda som tänkt på. Regnet är inte bara vanligt blött regn utan det är något helt annat när det rinner ner och dropparna ser sådär löjligt ensamma ut när det i sjävla verket är tvåhundratrettiofemtusen till på rutan. Det värsta av allt är nog att jag alltid får en klump i magen och sitter och snyftar i smyg och känner mig töntig för jag vet ingen annan som smygsnyftar mer än jag.


Samtidigt tror jag att alla har något som framkallar dom här magklumparna och även om det nu inte är så så känner jag mig i alla fall lite bättre, för som jag erkänt någon gång tidigare så vet jag att höstregn alltid kommer att göra mig gråtfärdig.


fuknBLiSS put on the lipgloss and get the haters popping dope

Något jag har tänkt på är hur mycket folk gnäller, verkligen tjugofyra/sju. Vissa har såklart all rätt att göra det missuppfatta mig rätt men mestadels gnäller folk bara för det jävla gnällandets skull och jag är helt förvånad över att det finns folk som fortfarande orkar lyssna på det. Att gnälla på allting var som en innesak när jag gick i kanske åttan eller nian och nu känns det bara så uttjatat. Jag tror anledningen till att folk mår så himla dåligt och gnäller som om det vore OS i bitterhet är för att dom koncentrerar sig inte på att må bra, utan mer på att må dåligt. Hade folk tagit saker för vad dom är istället för att överanalysera minsta lilla så hade det nog blivit bättre. För det är ju ganska självklart att det finns ju ingen i hela världen som kan må bra av det. Dom som känner sig träffade borde ta åt sig, jag vill det.


På torsdag tar jag och mor min nio och tjugofem tåget ifrån stationen här i staden och beger oss neråt Malmö. Jag ser fram emot det som om det vore världens sak och just nu är det kanske det, det finns bara en sak som är större just precis nu och det är BMTHs nya singel. Det är sant jag och Jens satt uppe hela natten igår och lyssnade på radio XFM och spelade spel och fördrev tiden tills den nya singeln skulle spelas. När den väl hade det andades jag konstigt och inte fören jag två timmar och trettiosju minuter senare kröp ner i min rödblommiga säng så började jag andas som vanligt igen.


fuknBLiSSishurtbyheartdope

ibland knyter det sig innan för bröstkorgen, ni kanske vet hur jag menar. Och då ser man en bild framför sig om hur det regnar och att någon med en gitarr sjunger om något sorgligt och så sitter någon där och bara stirrar ut i luften för man vet att under brötskorgen på honom eller henne knyter det sig och vrider i just denna stund. Kanske kan man se någonting i ögonen, vad du ser vet inte jag men jag säger bara att kanske finns något där.


Jag ser det, det gör jag.
men det regnar inte nu. 

och sen springer dom

Mina vänner, hösten är här.
I alla fall för idag, och antagligen imorgon också för det verkar inte alls som att regnet tänker sluta det bara öser ner, och det är nog som Herr Ågren säger att himlen tänker inte torka den bara blöder mer. Jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag ska tycka om allt vatten som drällt ner här under dagen för jag känner lite hur jag längtar tills det är höst på riktigt och man måste vira halsduken hårdare men samtidigt så är inte sommaren slut. Den har inte fått något sådär fint slut för den är inte slut, det är ganska logiskt. Hösten kanske är tidig och redan är här, men då får den stå vid dörren och knacka några veckor till, för än finns det sommar kvar.


Hela denna veckan har jag saker för mig och jag tycker det är mysigt och det är bra. Imorgon slutar Fridaälskling att sakna för då kommer Ludde ner ifrån stockholmstrakten och jag tycker det är så fint. Dom är så söta, och jag tycker om dom båda så mycket. Sen på onsdag vet alla redan vad som händer, jag vet det och på den vägen fortsätter det. Jens kommer hem på fredag och det är bra för jag tycker att det var alldeles för längesen som jag träffade honom. Han ska dessutom få hjälpa mig att fixa in min header här i bloggen, för jag hoppas ni märker att jag gjort om lite grann. Jag och bror min har gjort en väldans fin header och men när jag skulle lägga upp den så var det något som blev fel, jag har ingen aning om vad men så var fallet.


Nu ska jag fortsätta min kväll med att räkna regndroppar och lyssna på en pojke med gitarr som jag tyckte var så vacker och fin hösten nollfem.


DiAMONDS ARENT FOREVER

Hej två-dagar-kvar-tills-jag-är-sjutton, jag har saknat er lite ibland. Förra året kändes ni dock inte lika nära som ni gör nu ni klänger på mig tror ni inte jag märker det, feeling lonely are we? men för all del fortsätt, det är okej. Om tre dagar saknar jag er nog igen.

pojks :*Häromkvällen pratade jag med Joss på MSN och jag saknar kvinnan något otroligt. Iallafall så pratade vi om hennes pojkar och mina pojkar och då slog det mig att det är inte mycket mer än en och en halv månad kvar tills suicide season och det var något så löjligt hur glad jag blev. Jag satt och flinade i säkert två timmar och tänkte att om någon skulle se mig nu så skulle dom inte veta vad som skulle säga för inget dom skulle sagt hade fastnat iallafall. Och även fast det inte är jag som gjort skivan, jag har inte hört mer än tre låtar och jag har inte ens bidragit till någonting enda litet i processen av görandet av skivan så är jag bara så stolt över dom, för att dom gör någonting som representerar precis allting som jag och tusentals andra är och försöker vara varje dag. Dom har gjort det en gång innan och jag kan sätta allt som är vackert på att dom lär göra bra ifrån sig även nu när det börjar närma sig september och suicide season.

Om det är så att någon förtappad själ skulle ha missat varför mitt hjärta smälter och jag ler upp till öronen så har ni två av svaren här.

Imorgon ska jag sova tills jag får ont i huvudet och ögonen känns som tennisbollar och hela världen vaknat utom just jag och sen ska jag nog bara försöka vara sådär söt som jag hört att jag kan vara ibland. Kanske blir det ganska bra och lagom, sådär två dagar innan man fyller sjutton och ska leva ännu ett år i en mellanvärld.

RSS 2.0